Ge löntagarna ett fritt val
av José Piñera
José Piñera är chef för det Internationella centrumet för pensionsreform baserat i Santiago, Chile, samt en av ledarna för Cato Institute’s projekt om privatisering av det amerikanska pensionssystemet, Social Security.
Fler unga amerikaner tror på flygande tefat än på att de kommer att få en statlig pension när de blir gamla. Detta är, inte minst, ett skrämmande betyg åt ett statligt system som nått vägs ände.
När Otto von Bismarck 1883 skapade ett pensionssystem av kedjebrevsmodell, kunde han aldrig drömma om att de flesta stater i västvärlden skulle följa hans exempel – och att alla dessa system skulle vara på väg mot ekonomisk kollaps hundra år senare. Kjedjebrevsmodellen liknar vad man skulle kunna finna i ett verk av Franz Kafka, vars arbete i pensionsbyråkratin måste ha varit en källa till inspiration. Det räcker med att konstatera att pensionshandläggare över hela världen måste ha mardrömmar om medicinska framsteg som DHEA som skulle göra det möjligt för fler och fler människor att fira sin hundrade födelsedag. På ett sätt är också detta mardrömmar om en metamorfos, om än inte till gigantiska insekter.
Systemet skulle kunna överleva ett tag till om vi skaffade fler barn, eftersom det är de unga som betalar de äldres pensioner. Men utvecklingen är den motsatta i alla rika länder – inklusive de västeuropeiska.
Jag kommer från ett land långt borta. Ett som de spanska erövrarna först kallade Finis Terrae (Världens ände). Men i dagens globala by, kan jag erbjuda en idé, en stark idé, som innebär att pensionerna räddas genom att systemet privatiseras. Vi prövade denna idé för 16 år sedan i Chile. (se "Empowering Workers: The Privatazation of Social Security in Chile") Vid 30 års ålder blev jag arbetsmarknadsminister med ansvar för bl a pensioner. Det team av unga och kreativa personer som jag samlade för att utforma en reform ställde sig inte frågan "varför" utan i stället, som Bobby Kennedy sa, "varför inte".
Ja, varför inte det bästa pensionssystemet för alla löntagare? Inte bara för dem som har pengar att köpa privata pensionsförsäkringar, utan också för alla dem som inte har råd att spara på grund av höga skatter. Vi fastande för en enkel idé: tillåt varje löntagare att sätta in de avgifter som han och arbetsgivaren i dag tvingas betala till staten i ett individuellt pensionssparkonto (PSK), där de kan hålla ett öga på pengarna (eller, som vi säger på spanska, "la plata donde mis ojo la vean"). Dessa sparpengar skulle sedan investeras i verkligt välståndsskapande aktiviteter; självfallet skulle inte alla ägg placeras i en korg. Och därmed skulle löntagarna ha ett eget kapital när de pensionerades. Hela systemet skulle skötas av privata företag i stark konkurrens (inga hinder för nya företag, och inga fördelar för etablerade banker eller finansinstitut). Ett PSK skulle vara flyttbart så att löntagare kunde byta från ett företag till ett annat.
Den kanske största utmaningen var att finna en väg från det nuvarande till det nya systemet. Vi fastställde tre regler: "skada inte din mormor" (de som redan var pensionerade skulle garanteras fortsatt pension); "ge löntagarna ett fritt val" (erbjuda valet mellan att stanna i det gamla pensionssystemet eller att gå över till PSK); och "bygg inte upp nya skulder för barnbarnen" (unga som kommer in på arbetsmarknaden får inte välja det gamla systemet). Vi utarbetade också ansvarsfulla finansieringssystem som ledde till sänkta kostnader utan att avgifterna ökade.
Resultatet? I dag är nio av tio löntagare med i PSK-systemet. Det har fått en genomsnittlig utdelning efter inflation på tolv procent under 15 år. Hela frågan är nu politiskt okontroversiell och det civila samhället är stärkt. Ekonomin har också, föga överraskande, utvecklats positivt: högre sparande (Chile har en sparkvot på 27 procent av BNP), bättre utbyte av insatt kapital (marknadsmässigt investerat), och fler sysselsatta då arbetsgivaravgifterna tagits bort (arbetslösheten är 5,5 procent). Slutsatsen är högre tillväxt och flera möjligheter för alla.
Joe Klein reste till Chile 1994 – dock inte anonymt - för att kontrollera om allt detta var sant. När han kom tillbaka till USA, skrev ha en artikel med rubriken "Om Chile kan göra det…" för Newsweek. "Det chilenska systemet", skrev han, "är kanske den första socialpolitiska idén som kommer från södra halvklotet."
Om min äldsta son, född i Boston och innehavare av ett amerikanskt pass, kommer till USA för att arbeta i framtiden, kanske han kommer att kunna överföra sin pensionsfond från en chilensk PSK till en amerikansk PSK.
(Denna artikel har tidigare publicerats i Wired Magazine)
Översatt till svenska av Mattias Bengtsson
| Home | About ICPR | Studies | ICPR News | Articles | Links | Comments | Europe |